Björn och Malin i Kina

Mjau.

Denna vecka har det varit holiday här i Kina. Det innebär bland annat att man flyttar måndagens och tisdagens lektioner till lördagen och söndagen innan. Så, ja, vi har nu undervisat våra första helglektioner. Hoppas inte det blir många fler.

Förutom att undervisa hann vi med en liten busstripp till närliggande staden Xuanhyuo (ok, det stavas nog inte så, men alla kinesiska namn låter likadant så whatever, you get the picture). Vi åkte dit med två kinesiska tjejer och en bulgar som visade sig vara lika intresserad av sin systemdigitalkamera som av en av kineserna. Således följde en ganska ansträngd resa där jag och Malin fann störst tillfredställelse i att hänga på hotellrummet samt gå vilse i Gamla stan. Gammal i det här sammanhanget betydde snarare mörkt, läskigt och trångt. Lite mindre glamoröst än Stockholms variant med andra ord.

Vad har mer hänt… hmm… jo, vi var ute med våra grannar Davide från Italien och Yemi från Nigeria igår. Till följd av detta spenderade Malin 98% av sin “vakna” tid i sängen idag. Som den underbara pojkvän jag är tog jag på mig ansvaret att gå och handla 1) äggpannkaka med kött-strimlor inuti 2) coca-cola 3) vatten och 4) säsong 4-5 av L Word

Imorgon ska jag spela Magic-turnering igen. Hoppas nån pratar lite mer med mig denna gång, börjar kännas lite ensamt som enda rödhårig europée i den lilla lokalen nämligen. Stackars mi.

Puss och godnatt! (01.55 här)

Vi äter födelsedagsbrunch mellan lektionerna!

Hurra, hurra det är födelsedag idag! Och jag har fått en heldag på spa av min älskling samt massa fina födelsedagshälsningar hemifrån! Tack alla! 

Nu bär det av till café för tårta och sedan vet jag inte vad som kommer hända eftersom Björn planerat överaskelse ikväll.. Men imorgon kl 8 ska vi undervisa så alltför vilt blir det nog inte.

Okej, förlåt förlåt för tystnaden här på bloggen. Måste ha varit jättetråkigt för er att konstant surfa in här för att få lite visdomar, underhållning eller vad som helst, endast för att finna samma inlägg som ni redan läst 100 gånger. Men se, ni kan sluta att desperat klicka på reload, för nu är jag, Nanjings mest begåvade bloggerska tillbaka.

Okej, nu kanske jag tog i lite. Men jag lovar i alla fall att bli lite flitigare på att skriva här i fortsättningen.

Sedan sist har vi ju faktiskt börjat undervisa! Det är jättekul och jag gillar det verkligen. Även om det ibland är lite frustrerade med bristen på kommunikation från skolledningens håll. Vi har tillexempel precis fått reda på att vi måste jobba på lördag och söndag för att det är lov nästa vecka… Det rimligaste kanske hade varit att inte ge oss en hel veckas lov bara för att EN dag nästa vecka är “röd” dag (den är röd i politisk bemärkelse iaf, det är minnet av revolutionen som vi ska fira). Men säger de jobba på helgen får vi väl göra det.

Mellan lektionerna på lördag morgon och de på söndag eftermiddag ska vi faktiskt ta oss iväg från Nanjing för första gången sedan vi kom hit. En tjej vi träffat genom engelskaklubben på skolan, Echo, ska ta oss till hennes hemstad ett par timmar härifrån. Mer om det efter resan tror jag.. Echo kommer hit ikväll för att äta middag och planera resan.

Just nu håller vi på att tvätta i maskinen med “no temperature” (som ni kanske kommer ihåg från ett av de första inläggen?). Först får vi därför fylla vasken i köket med varmt vatten och förtvätta all tvätt för hand för att sedan lägga ner kläderna i maskinen och skölja dem med kallt vatten. Då kan det se ut såhär: 

Malin tvättar Kina-style

I morgon har vi varit här i en månad men ibland känns det som betydligt längre sedan vi åt frukost med “riktigt” bröd och pålägg som inte innehåller hela det periodiska systemets kemiska ämnen. Vi köper bröd på ett tyskt bageri inne i stan ibland. Där ska även underteckands födelsedag firas imorgon, med tårta och kaffe latte.  Jag önskar mig absolut inga födelsedagspresenter, men jag önskar istället att Marina kommer snart. Min fina lilla mamma kommer och är hos oss i jul så henne får jag i julklapp. Ska bli så kul!

Fast även om jag avsäger mig alla födelsedagspresenter så uppskattas nödförsändelser med innehållet på listan här under: 

Önskelista! Obs. ostbågarna är absolut viktigast.

Ska skriva lite mer om studenterna en annan dag. Nu piper tvättmaskinen att den är färdig.

Hejsan, hoppsan! Innan jag går in på detaljer om min första lektion (japp, den blev faktist av) kommer här en liten väderrapport.

Kväll i Nanjing, eftermiddag i Sverige

Japp, det är alltså ganska varmt här. Men ni verkar ha ganska härligt väder där hemma, sådär lagom varmt med friska vindar. Kan jag tänka mig. Fast nu var det ju inte det vi skulle prata om.

Skolan ja. Eftersom vi hade nåt som kallas Mid-Autumn Festival (där man bland annat äter Mooncakes) lördag till måndag började vi vår arbetsvecka på tisdagen. Tisdagen är min dag, det vill säga att Malin är ledig (hennes “dag” är torsdag). På tisdagar har jag undergraduate-klass vid 14.00. Dock inte denna tisdag skulle det visa sig. När klassrummet åter igen stod tomt, trots att vi var inne i vecka 3, gick jag och Malin med raska steg till lärarrummen uppe på tredje våningen i något hus jag glömt namnet på.

Väl där fick vi erfara att våra undergraduates suttit och väntat på oss i sitt klassrum - redan vecka 1. Ok. Vet inte om ni minns, men vecka 1 var den andra veckan för oss här i Kina, då vi träffade The Dean på onsdagen som snällt informerade oss om att “this week, you’re free”. Detta var då alltså inte helt sant. När vi inte dök upp vecka 1 kom inte heller eleverna vecka 2 och nu, vecka 3, kom de inte heller. Förmodligen trodde de att period 2 (vecka 6-11) var den period de egentligen skulle börja.

När vi lite argt, men artigt, berättade för The Dean att vi missat två veckors klasser pga deras härliga kommunikation fick vi svaret “It doesn’t matter. It doesn’t matter.” Han ville väl bara vara snäll och säga att det inte gör nånting att vi missat lektioner, men det var ju för i fan inte vårt fel, argh, argh, argh. Jag river mig i håret och råkar impulsivt slänga upp en käftsmäll på The Dean som dimper i golvet.

Nej, ok, nu ljög jag. Men det var lite frustrerande. En snäll lärare lovar att meddela våra klasser att vi nu är här och gärna tar emot studenterna. Vi får även höra att eleverna ser väldigt mycket fram emot att träffa oss, “de spännande utlänningarna”. Jippie.

Plats för fotopaus.

Två veckors militärträning för skolans nykomlingar

Dagen efter, på onsdagen, är vi dock ganska säkra på att vi faktiskt ska ha vår första lektion. Måndagar och onsdagar har vi nämligen doktorander på morgonen och vi har den hårda vägen fått lära oss att dessa börjar vecka 3. Efter sju våningars trappstegskonstlande är vi till slut framme vid klassrummen och jag träder in i klassrummet.

Rummet är fullt av kineser. Äntligen! Jag plockar fram mina papper, min MacBook och min mobiltelefon. 3 minuter kvar till inringning. Jag spanar ut över eleverna och försöker se så lugn och cool ut som jag bara kan. Svett i pannan. Till slut slår klockan 08.00.

- Hello!

Några mikrosekunders lagg, sen kommer ett stapplande “Hello” tillbaka från klassen.

- Soooo… I’m your new english teacher. My name is Björn. It means Bear, so if you find it hard to pronounce my name, you can just call me Panda. Mr. Panda.

Några tjejer fnissar. Yes, I’m home safe.

Jag fortsätter presentera mig själv och mitt hemland, sen är det dags för närvarokoll. Jag har fått en klasslista full med massa kinesiska namn jag inte ens kan drömma om att uttala. T.ex. 林长. Hur låter det liksom? Som tur är har varje person ett studentnummer här i Kina så jag börjar ropa upp massa nummer och en del räcker upp handen, andra ställer sig upp och några säger sitt namn. Ett par stycken ställer sig upp på samma gång och då skrattar klassen. Vem sa att kineser inte har humor?

Jag kör vidare med gruppindelning i grupper om fyra, precis som jag och Malin har planerat. Går igenom och delar ut nummer från 1 till 8. Sedan får de presentera sig själva och när ett varv är klart, får de presentera personen till vänster för de andra. De börjar direkt att prata och det blir ett massivt mummel i klassen. Jag inser direkt att nåt har gått fel. Kan det vara så att … japp, de pratar kinesiska.

- In english! You have to speak in english. Otherwise there’s no point.

Nu blir det lite tystare, men långsamt börjar de prata igen, på rätt språk denna gång. Jag går runt bland grupperna och lyssnar. De mesta pratar om vilka ämnen de doktorerar i och några säger att de gillar basket och bordtennis. Visste ni förresten att man lär sig spela ping pong som ett eget skolämne i Kina. Inte konstigt det är bäst i världen på det.

Efteråt tar jag upp Sverige som land och ritar ett litet land i väst som ter sig pyttelitet i jämförelse med det gigantiska Kina.

- Karlskrona, where I normally live is actually the same size as this campus.

Det är givetvis inte helt sant, men folk skrattar lite och då känns det bra.

Efter en fem minuters rast sätter jag igång PhotoBooth på datorn och ber eleverna att en och en komma fram och bli fotograferad, samt skriva sitt kinesiska och engelska namn. Om ni inte visste det så har alltså många kineser ett västerländskt namn. I Karlskrona fanns det en student som kallade sig “Sweet Lily” eller nåt. Det var rätt skoj.

I min klass är det en som inte har ett engelskt namn. Han står och funderar länge med pennan i handen. Till slut kommer han på ett namn och skriver.

B… U… S… H…

Bush! Sicken kille. Jag småler inombords. Undra om Bush slår Malins nya kinesiska kompis namn - Cheese. Japp, han heter Ost.

Efter lektionen går jag och kramar om Malin som ska ha en till klass doktorander idag. Hennes upplevelser får hon själv berätta om här

Snart har jag lektion igen, de där undergraduates-eleverna. Hoppas de dyker upp idag. Puss och kram.

Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Suss och Dans bröllopsdag! Hurra, hurra, hurra!

Ledsen att vi fastnade i Kina just på ert bröllop, men vi skickar massa kärlek och kramar via detta foto istället! Stora lyckoönskningar!

En gråt som piggar upp

Så här kan man känna sig när man vaknar efter en natt på rökig underground-klubb i Nanjing. Inte för att man haft en jobbig kväll, vi hade väldigt trevligt på The Castle. Men ni vet hur det kan bli på lördagen när ölen är billig och musiken underbar på fredagskvällen.

Efter en pannkaka (min nya last, det finns ju inte OSTBÅGAR i Kina) och en promenad känns det dock mycket bättre.

… flera dagar har gått sen vår senaste update. Det hela kan förklaras av att vårt intensiva arbete här på skolan har börjat.

I tisdags gick jag alltså till skolan i hopp om att kanske de här undergraduate-tvåorna åtminstone börjar denna vecka.

Så här såg klassrummet ut 10 minuter innan klassen började.

Japp, inga tidiga stunder här inte.

10 minuter senare, vid inringning var det dock annorlunda

Är du beredd?

Här kommer den.

Bilden.

Tagen av mig alltså.

Klockan 14.00 i tisdags.

Beredd?

Ok.

Här är den.

Tada! Vem hade kunnat ana? Men på måndag ska vi i alla fall garanterat börja… eller nej, då är det ju höstfestival här i Kina. Då käkar man Moon Cakes och vi har fått ett par tack vare vår guide och beskyddare Dr. Shi. Hoppas de smakar bättre än de “kakor” och “godis” vi smakat hittils här.

Trots uteblivna lektioner (eller snarare på grund av) har vi haft mycket att stå i. Vi har varit på öarna som ligger mitt i sjön här, vi har shoppat på H&M (nyöppnat här!), druckit kaffe på Starbucks, lagat god kinesisk mat (läs: Wok och vårrullar), samt lirat fotboll och gått i Gamla stan.

Hoppas få upp en mängd bilder ikväll på Facebook (ni hittar länk uppe till höger på denna sida).

Oh, och en sak till - värsta fuskiga att ni får se Sverige-matcher på TV Typiskt sånt jag saknar.

Så, idag var då alltså dags för min och Malins första arbetsdag. 06.30 ringde klockan och efter ett par snoozes tog vi oss upp, duschade och klädde på oss våra utvalda lärarkläder för dagen - Malin i svarta långbyxor och blus, jag i nyinhandlade blåjeans och instoppad skjorta. Runt 07.45 lämnade vi huset, en kvart före lektionen med doktoranderna skulle börja.

När vi kommer in i byggnaden och ska ta hissen upp till våning 7 upptäcker vi att hisskön är… ja, bara det faktum att det faktiskt är en kö till hissen får oss att vandra upp för trapporna istället. Pulsen ökar, snart är det dags för min första lektion någonsin - och den görs för doktorander på ett kinesiskt universitet. How sick is that.

Fem minuter före start befinner vi oss utanför våra klassrum, ganska andfådda och ser på varandra.

- Nu gäller det, bebe.
- Det gör ju det.
- Lycka till.
- Lycka till.

Jag går in i mitt klassrum, och Malin går in i sitt.

När jag kommer in i klassrummet sitter det 5 personer där. “Ok, de resterande 30 kommer väl snart”, hinner jag tänka innan jag märker att killen närmast dörren blickar upp på mig från sin bok och … ja, ser han inte lite irriterad ut?

- Goooood morning! säger jag och ställer mig vid katedern.

Alla tittar frågande på mig, som om jag pratade engelska.

- This is the english class, right? säger jag och börjar ana att jag gått in i fel klassrum.

- No. Säger plötsligt en kille längst bak som verkar ha förstått min fråga.

Underbart, jag har gått fel. Tar upp mitt papper, kontrollerar numret. 50715. Går ut och tittar på dörren. 50715. Hm. Kikar in i Malins klassrum, hon står ganska tyst och gör i ordning sina papper vid katedern. Hon har ännu inte förstått vad som håller på att hända.

- Det här är inte engelska-klasserna, ropar jag så tyst jag kan från min dörrpost.

Malin går ut vid dörren vid katedern och möter mig.

- Men vafaaan. Men det är ju rätt klassrum.

- Ja, jag vet. Vänta lite…

Jag går tillbaka in i mitt klassrum och går ner till “No”-killen och håller upp mitt papper jag fått.

- I’m the new english teacher, I’m supposed to teach english here today.

Killen kikar på mitt papper och pekar sedan på några kinesiska tecken uppe till höger.

- Third week. This is second week.
- So they start next week?
- Yes. Not started yet. 

Fan vad underbart det är att vara lärare här i Kina. Kommunikationen saknar liksom nånting… typ förståelse? När jag och Malin hämtat oss från detta stora nederlag kommer vi att tänka på den konstiga kvinnan som bara upprepade “Next monday? One more time” när vi försökte kopiera papper redan på fredagen, eftersom “lektionen” började så tidigt på måndagsmorgonen. Vi förstod inte då vad hon menade, men nu… nu börjar vi förstå.

One more time, gott folk. One more time.

Fotnot: Imorgon, tisdag, tror jag att jag ska ha lektion med undergraduate-2orna, men även det kan visa sig vara en missuppfattning. Tiden får utvisa.

Nu är det söndag kväll och imorgon kl 8 börjar vi jobba på riktigt här i Nanjing. På morgonen kommer vi träffa varsin grupp med 35-40 doktorander som ska öva på att tala och skriva engelska. Jag kommer sedan ha en förmiddagsgrupp med samma typ av studenter. Vi börjar på klassiskt vis med presentationer av oss själva och kursens upplägg. Eftersom vi inte fått mer instruktioner än att vi ska hjälpa dem med uttal och skriftligt språk, och att vi ska vara noga med att ta närvaro, så har vi själva skapat en kursplan och bestämt examinationsformer. Beroende på studenternas nivå får vi kanske justera planerna i efterhand.

På tisdag träffar Björn en grupp studenter som har engelska som huvudämne och på onsdag har vi doktorander igen. Torsdag och fredag träffar jag de som huvudsakligen studerar engelska. Sammanlagt träffar vi ca 150-160 studenter var den här veckan.Efter lovet i början på oktober får vi nästan lika många studenter till så vi måste verkligen öva på namn och ansikten…

Vi återkommer med uppdateringar!

En del av er som följer den här bloggen har frågat om konstiga saker vi sett, och undrat vad det konstiga sett hittills varit. Den frågan har varit lite svår att svara på fram tills nu.

Ikväll var vi ute med vår granne, Yemi från Nigeria. Vi hade en trevlig kväll och tog sedan en taxi hem Inget konstigt med det. Det var sen, när vi stod utanför vår byggnad som Yemi började hoppa i en ring runt oss, sjungandes “Små grodorna”. På svenska. Det var det absolut mest oväntade som kunde inträffa en septembernatt i Nanjing.

Så om ni trott att det skulle vara intima delar av åsna, överlastade fordon, eller något annat mer Kina-relaterat som skulle segal upp och ta den platsen är jag hemskt ledsen. Men vi får se, på måndag kanske en av studenterna sjunger “Vem kan segla förutan vind”.