Björn och Malin i Kina

Är precis som i Bob Hunds låt snart slut.

Vi ligger just nu i sängen och äter frukost bestående av mackor med jordnötssmör (det enda pålägg som innehåller minst antal tillsatser och inte ger allergiutslag ironiskt nog), yoghurt med jordgubbar och alldeles för starkt kaffe.

I Björns dator spelas den enda skiva vi packade ner i resväskorna innan vi lämnade Karlskrona, nämligen Jill Johnsons ”The Christmas in You”.
Det är ju nämligen inte bara söndag vecka 48, utan även 1:a advent vilket för en övertygad ateist och hardcore historiematerialist som mig snarare innebär countrylåtar producerade i Nashville än Hosianna Davidson. Konfirmationsstudierna bet inte lika djupt som steelguitars i moll.

I hopp om att skapa adventsstämning på det sätt som passar min populärkulturella referensram så sticker vi efter frukosten till IKEA för att hitta de rätta julattributen samt must, glögg och pepparkakor. Kan ses som ett alternativ till högmässan, särskilt som Nanjing inte erbjuder ett överflöd av kyrkor. Hittar vi ingen glögg på IKEA finns ju alltid Starbucks som erbjuder ett ändlöst utbud av traditionellt julfika såsom Toffee Nut Latte och Cranberry muffins.

Oavsett hur ni firar ankomsten av juletiden så hoppas jag att ni har det bra idag och att ni börjar känna lite julstämning hur den än yttrar sig!

God Jul!

你好 på er allihopa! Detta betyder “goddag” på kinesiska och uttalas Ni hao. Men det visste ni kanske redan.

Vad ni dock inte vet, är att både jag och Malin börjat plugga kinesiska och det är därför vi varit så fruktansvärt upptagna att vi inte kunnat underhålla bloggen.

Ok, jag ljög, vi är bara lata och så är vårt internet ibland. Men lär oss kinesiska gör vi, dock inte med världens största framgång. Jag själv går hos en av mina studenter, Julie. Hon är 27 år, har färgat hår och är väldigt tålmodig och snäll. Ett par gånger har vi kört kinesiska-lektionerna live ute den hårda verkligheten. T.ex. har jag köpt clementiner på kinesiska. Det gick sådär.

Malins lärare heter Kate och är lite yngre. Hon kommer hit på torsdagskvällarna, när jag går till min lärare, och är väldigt trevlig hon också. Första lektionen kom jag hem innan hon gått och då satt de båda och upprepade kinesiska läten efter varandra.
- Zhí
- Chi…
- No, no, no. Zhí
- Zhì?
- Zhí!
- Zhi!
- No, listen. Zhí
- Shi?
Och så vidare. Det är svårt med kinesiska, eftersom det låter lite efterblivet.

Titta mamma, jag har köpt en kinabok!

Förutom vår nya relation med det kinesiska språket har vi även stiftat bekantskap med några begravningsentrepenörer i tv-serien Six Feet Under. Riktigt bra serie kan jag lova, vi har precis börjat på säsong 2. L Word med sina 5 säsonger avklarade vi precis innan. Verkar bli en hel del serier på datorn under den här vistelsen (eftersom vi inte har svensk TV, ugh!)

Dags för fotopaus.

Jag framför Pearl Tower i Shanghai.

På söndag ska jag och Malin uppträda med en låt inför hela skolan. Japp, ni läste rätt, våra Singstar-färdigheter ska äntligen sättas på prov. Jag ska ackompanjera med gitarr och tillsammans ska vi sjunga Save Tonight (ni vet den där one hit wondern med Dr Alban… ehr, Eagle-Eye Cherry.) Tror det kan bli jättebra, men med tanke på kinesernas musiksmak samt organisationsförmåga med mickar så är ingenting säkert.

I övrigt har vi saknat Marina, köpt en mysig julslinga som visade sig börja epelepsi-blinka sig efter 3 sekunder, frusit, satt igång air conditioners, kramats, ätit god mat, sjungit KTV för andra gången samt haft en hel del lektioner och filmvisningar för våra studenter. Jag har även bekantat mig en hel del med xiaonei.com, en kinesisk ripoff på Facebook. Mycket underhållande.

Tack och hej för mig den här gången, ledsen att våra updates varit lite dåliga här. Men ni vet hur det kan bli. Typ.

PS. Vill passa på att skicka en speciell puss till min farmor och farfar som firar 60 år som gifta den 27e november. Mad props!
PS2. Vill även jubla lite offentligt för min mamma och pappa som kommer hit och besöker oss i april. Jippie!

Mina första 24 timmar i Kina har innehållit säväl förtjusning som förskräckelse. Jag har inte haft möjlighet att förbereda mig helt och fullt inför mötet med Nanjing, så kontrasterna framstod som riktigt stora då jag gick ut från flygplanet och följde en snitslad bana av julstjärnor (blommorna alltså) i terracottakrukor längs gången fram till passkontrollen. Väl ute med mitt bagage i handen såg jag Malin med en gång och det var såklart fantastiskt om än lite overkligt att ha bestämt träff i Kina Om detta var en positiv upplevelse så följs den dessvärre av en taxifärd som går till historien som det närmaste “nära döden upplevelse” jag har haft. Så med hjärtat i halsgropen och med dödsfruktan i ögonen närmade vi oss Campusområdet. Inne i lägenheten väntade Björn och det var också ett kärt återseende. Vi tog en promenad på kvällen och då förstod jag vilka “storheter” Malin och Björn har blivit här på universitetet. Jag såg affischer som gjorde reklam för halloweenfesten häromdagen, och med stora bokstäver stod det att läsa att Malin och Björn kommer!

Ikväll har vi varit på en restaurang med lite mer traditionell kinesisk mat, det var verkligen fint. Sedan gick vi runt bland neonupplysta gator. Jag har avslutningsvis några plus och minus att presentera när det kommer till min Kina-upplevelse

Plus
Malin
Björn
Spännande kultur och historia
Massor av fina skor och kläder i stadens affärer
Roliga restaurangbesök
Häftiga byggnader
Överkomliga priser på restaurang

Minus
Trafken, trafiken, trafiken
Att kläderna och skorna är vrålsmå
Att luftföroreningarna lägger en hinna över alla porer i ansiktet
Att en del mat eventuellt har hoppat och skällt en gång (har inte inmundigat något sådant)
Att man utvecklar en raffinerad teknik när det kommer till att andas genom munnen
Klimatneutral är ett 4 letter word

I morgon ska Malin och jag åka till fashion lady, och ni kan ju bara tänka er vilken slags dag vi ska ha. Manikyr och styling och sedan ska vi finkamma alla affärer runt Konfusiustemplet.

Ha det bra!
Marina

Redan innan jag och Malin kom till Kina var vi varskodda om universitets engelska-klubbar och dess betydelse. I Kina är engelska inte bara ett språk, utan en “skill”, en förmåga, en skicklighet, att visa upp och tävla i.

För några veckor sedan ringde en av mina studenter, Little Bear (japp, det är hans engelska namn), och frågade om jag och Malin ville komma och vara domare på deras English Corner Speaking Contest. Givetvis ville vi det. På vägen dit var vi dock en aning nervösa - tänk om någon sög nåt så enormt så man skulle synda och hamna i helvetet om man inte var ärlig och räckte upp en förtjänt “0 points”-skylt? Och förresten, vem är jag, Mr Panda, att vara någon sorts universiell engelska-guru? Jag är ju helt flawless på språket jag heller.

När vi kom in i salen där tävlingen skulle ta plats möttes vi av tre läktare fyllda med små kineser. Vi blev snabbt eskorterade till vårt domarbord där fyra andra kineser redan satt. Vid våra platser låg röda lappar med våra namn uppskrivna, samt en flaska vatten. Det var snart dags för tävlingen att dra igång, men först fick vi en snabb genomgång vad vår uppgift faktiskt gick ut på (sådär i sista stund som verkar vara standard i det här landet). “Sätt poäng 1-10 på Appearance, Pronunciation, Reaction, Answers and Performance.” Vi hinner fundera några minuter på vad som egentligen skiljer Reaction och Answers åt samt om man ska betygsätta folks kläder, innan showen drar igång.

De tio deltagarna tävlar i grupper om två och har alla fått samma tal som de övat in och nu spelar upp. Plats för improvisation och egna idéer är tillåtet. Efter alla gjort sina tal och vi fyllt i betyg i våra formulär är det paus. Då går den kinesiska killen som sitter bredvid mig plötsligt upp och river av “We Will Rock You” till allas förtjusning. Sen är det dags för del två då alla grupper får göra ett framträdande av något slag för att få bonuspoäng. Så här såg ett av de lite sämre ut:

Inte jättehett uppträdande kanske?

En av mina elever, May, går upp och sjunger en köttig ballad, “When You Believe” (Mariah Carey/Whitney Houston), som faktiskt ger mig gåshud. Hon och hennes partner har dessutom gjort ett bra tal tidigare så de får högst poäng av mig och av resten av domarna visar det sig. Vad de vann förstod jag inte så mycket av även om jag var den som valdes ut att gå fram och lämna över det. Nåt plakat? Who knows.

Jag och Malin är nöjda och belåtna efteråt. Det hela känns ganska surrealistiskt, som kanske Malins min i filmen ovan ger sken av. Surrealistiskt, men skoj. Lite som Dali, fast utan depression.

Ett par veckor senare är det dags för English Corner att ännu en gång hålla en show och denna gång i en av skolans aulor där flertalet studenter går upp och spexar, dansar, spelar musik etc. Jag tänker inte beskriva detta så mycket i detalj utan låter tre filmer tala sitt tydliga språk.

“He’s famous”, berättade min granne

Kungfu-uppvisning, ha-ri-o-ken!

Två tjejer spelar traditionella Kina-instrument

I kväll var det dags för den andra engelska-klubben, I Love English, att anordna en Halloween-fest. Jag och Malin hjälpte till med lite idéer och shopping innan kvällen, eftersom vi är ganska bra kompisar med Echo och Beibei som håller i klubben. Hur denna Halloween-fest blev tänker jag inte avslöja, men kan ge er ett par nyckelord “Två utklädda. Framträdanden utan tema-anknytning. Nykter hemfärd vid 21.00″

Jag var åtminstone utklädd. Och syrefattig.

Tack och hej! Imorgon kommer Marina hit, jippie!

Så här kan en helt vanlig dag som lärare vid Nanjing Forestry University se ut:

Vi vaknar lagom i tid för att slänga på oss kläder och äta en snabb frukost innan det är dags att börja dagens lektioner. Vi börjar antingen 8.00 eller 09.50 så vissa dagar har man lite tid att läsa igenom sina anteckningar och/eller de kapitel i boken som dagens lektion ska handla om.
Sedan rask promenad i 10 minuter bort till undervisningsbyggnad 5. Och där börjar den låånga vandringen upp till vanligtvis 7:e eller 8:e våningen. “Jamen finns det inte hiss?” undrar då vän av ordning. Jo, det gör det ju, 3st, men det finns också 20 000 studenter som har haft eller ska ha lektion i samma byggnad. Chanserna att komma med hissen är alltså minimala. Således har vi nu buns of steel efter trappklättring. Nåja, nästan.

Lektionerna pågår i 2 eller 3 timmar och går ut på att vi försöker få studenterna att prata och de försöker förstå vad vi försöker få dom att prata om. Oftast är det nån som fattar och då känns det bra. Ibland upprepas samma lektion två gånger samma morgon fast för olika studentgrupper.

Sedan är det dags för lunch. Ibland äter vi hemma men oftast går vi någon av de många cafeterior som finns på campus. Vi pekar oss fram när vi beställer. Kanske är det någon framför oss i kön som blivit serverad nåt som ser gott ut och då är det bara att peka på den maten. Men vi kan även beställa Chao fan, som är stekt ris med lite grönsaker och små köttbitar. Kostar 5 kr och smakar helt ok.

Efter lunch är vi oftast lediga från undervisning och går hem till lägenheten för att rätta studentuppgifter eller förbereda nästa dags lektion. Lektionerna vi har med 1orna och 2orna (alltså de som har engelska som huvudämne) är ganska lätta att förbereda eftersom vi har läroböcker i de kurserna. Det faktum att de studenterna också är lättare att få igång till att prata gör det också lättare att undervisa dom.
Masterstudenterna och doktoranderna är svårare, mycket på grund av att de inte aktivt valt att läsa engelska; de måste ha godkänt för att få ut sin examen i andra ämnen. Dessutom är de ofta upptagna på annat håll med konferenser och andra föreläsningar. Så där har vi lite större problem att hitta bra aktiviteter. Vi försöker dock att variera undervisningen så mycket som möjligt för att det ska bli roligt. Sen är de ju vuxna människor som får lov att ta eget ansvar också.

På eftermiddagen efter att nästa dags planering är gjord så händer det att vi åker till stan för att äta middag eller sitta på vårt favoritcafé Skyways. En gång när vår internetuppkoppling inte funkade här hemma satt vi och tjuvade på deras trådlösa nätverk i över 5 timmar. De har dessutom väldigt goda mackor med pålägg som smakar som hemma. Att berätta om att åka buss eller taxi till centrum är ett inlägg i sig. Men ganska ofta undrar man hur kineserna kan var så många med tanke på hur många trafikolyckor som måste inträffa hela tiden. Kinesiska trafikregler tolkas väldigt kreativt.
Fast vi äter ganska ofta middag på en restaurang ett kvarter bort, de har både pizza och pasta på menyn. Inte vad vi skulle tycka är en god pizza i Sverige, men det funkar. Ibland lagar vi mat hemma också.
Då blir det oftast wokade grönsaker och nudlar.

Vi umgås en del med våra grannar. Björn spelar fotboll med Yemi ibland och eftersom jag lider av bollrädsla passar jag på att gå långpromenader runt campus.
Vi har också lite kinesiska bekanta som vi träffar ibland. Echo och BeiBei är två tjejer som är aktiva i en engelskaklubb på campus och de var hemma hos härom kvällen och åt köttfärsås och pastaskruvar. De är jätteintresserad av att komma till Sverige och plugga, så vem vet, vi kanske fortsätter bekantskapen även efter vår tid i Kina.

Sent på kvällen går vi til sängs igen och avslutar dagen med ett piratkopierat avsnitt av någon amerikansk tv-serie på datorn. Just nu är det Six feet under som är aktuellt då jag hittade samtliga säsonger på en marknad inne i stan.

Ja, så kan det gå till en helt vanlig torsdag mittens rike.

De senaste dagarna har vi förnummit en känsla som vi inte tidigare känt här i Mittens rike; vi har frusit!
Faktiskt så har hösten kommit och på bara en vecka har temperaturen sjunkit ganska rejält. För att illustrera denna händelse kan jag ju säga att jag förra helgen tog en kvällspromenad (runt 20.00) i jeans och t-shirt. Ikväll när jag skriver det här är jag klädd i stickad tjocktröja.
Löven skiftar i gult i träden och himlen verkar lite högre. För Nanjings övriga befolkning verkar detta betyda mössa, stickad halduk och vinterfodrade stövlar. Inget som känns nödvändigt för en luttrad nordbo riktigt ännu.

Promenad längs gata bakom campus.

För att markera intåget av den nya årstiden har vi i alla fall skaffat oss höstfrisyrer. Efter en långpromenad där vi smakade av utbudet av streetfood på bakgatorna utanför universitetet, gick vi till en välbesökt frisörsalong intill campus.
Ingen, alltså zero personer, pratade engelska. Inte ett ord. Så med hjälp av bilder och mycket pekande visade vi hur vi ville att kalufserna skulle se ut. Då salongens personal försökte kommunicera med oss skedde det på snabb kinesiska som upprepades med högre volym då vi ryckte på axlarna och upprepade ”Sorry, I don’t speak Chinese”.
Men frisörerna var duktiga och tog bra hand om oss. Resultatet kan ni se nedan.

Nyklippta! Klicka för större bild

Min allra bästa vän och finaste syster kommer inom kort att beträda tröskeln till vårt hem! Marina kommer ingå i en delegation från BTH (Blekinge Tekniska Högskola) som kommer hit om lite drygt två veckor. Jag är så glad att jag jublar!
Marina berättade också andra mycket roliga nyheter som hon får berätta om själv till er som inte vet. Och nej, det handlar inte om utökning i familjen.

Bästisar

Här är en bild från i våras när familjen Jogmark-Löfgren hade förmiddagsfika med sig till Sturkö. Axel var fortfarande bebis då men har växt ofantligt efter den här bilden togs. Nu går han på dagis och kan dessutom härma Lill-Babs.

Igår kväll var vi på spa. Jag fick ett spabesök av Björn i födelsedagspresent så vi åkte iväg i går. Vi hade bokat ryggmassage och hade fått förklarat för oss att det även fanns möjligheter att bada där. Så vi tog med badkläder och tänkte oss en pool, kanske bubbelbad och lite sånt. Men badet var såklart ett badkar: ett minimalt badkar. Så det var bara att ställa sig i kö och en efter en gå in och bada i det lilla träkaret i ett duschrum. Inte riktigt vad vi tänkt oss. Men massagen var väldigt effektiv och efteråt fick vi ligga i ångbad som såg ut som kistor fast med hål så huvudet var utanför. En klaustrofobi-skapande bastu ungefär.

Under hela tiden frågade tjejen som jobbade där om betydelsen av olika engelska ord. Hon studerade engelska på egen hand och var överlycklig över att få ha tillgång till två livs levande engelsklärare under de två timmar behandlingen tog. Misstänker därför att hon lät oss ligga lite extra länge i ångbadet då vi inte kunde göra mycket annat än att bara svara på hennes frågor.

Jag fick även en ansiktsbehandling. En mycket smärtsam por-rengöring där min plågoande tryckte ut pormaskar med hjälp av nålar och andra tortyrredskap. När jag sedan blev baddad med svidande oljor började tjejen åter fråga frågor om det engelska språket, denna gång gällde det grammatik. “Is pain a noun or adjective?” (Är smärta ett substantiv eller adjektiv?). Jag kved fram “noun” och sen tror jag att hon fattade att jag undervisat färdigt för den här veckan.

Men trots alla oväntade upplevelser var jag mycket nöjd med min present, och faktiskt känns både rygg och ansikte mycket bättre idag!

Nu är det dags att visa lite filmer här på bloggen! Kvaliten är inte superb eftersom jag filmat med min mobilkamera som inte direkt är designad för detta ändamål. Men men, here we go. I kronologisk ordning kommer här tre guldkorn.

Jag och Malin går en promenad längst sjön vid järnvägsstationen en afton. Här sitter det massvis med folk som inte dricker öl, utan te. Vissa sitter helt ensamma och bara tar det lugnt.

En natt i grannstaden bevittnar massa folk som dansar. Vem som helst får gå upp och dansa. Tror jag.

I väntan på våra svenska kompisar Robban och Stina så dyker plötsligt två drakar upp och börjar dansa till musik. Det är ett bröllop som tagit plats och alla samlas runtomkring för att ta kort och se på de lustiga varelserna.

Så där, that’s it for now. Ikväll ska jag ta Malin till ett spa, som en födelsedagspresent. Vi ska få “swedish spa” av kineserna och till halva priset eftersom vi är svenskar Men först en sista lektion med undergraduate-tvåorna för veckan. Hoppas det går bättre än sist, då råkade jag berätta att man inte ska blanda ihop “diary” med “diaree” och sen fann jag mig själv förklara vad diarré innebar. Efter pinsam tystnad insåg jag att a) det kanske inte är så lämpligt att prata om ränneskita i skolan och b) det stavas och uttalas diarrhea som inte ens är likt diary. Good game.

Tjing tjong!

Ja, nu är vår variant av höstlovet slut och lektionerna drar igång igen imorgon. Vi ska undervisa om att skriva proffsiga emails på engelska. Hoppas bara att jag fortfarande kommer få de roliga, knasiga mailen på låtsas-engelska. De förgyller verkligen vardagen.

Senast jag skrev här var det ju min födelsedag som firades med tårta på eftermiddagen och middag på kvällen.

Här är bilder!

Tårta!

Förra helgen var vi ju Yangzhou (som den korrekta stavningen lyder…). Och det var sådär. Inte helt misslyckat alls, jag och Björn kan alltid roa oss liksom men vårt sällskap var väl inte det roligaste kanske. Alltid svårt att resa i grupp med människor man inte känner. Särskilt när de instisterar på att fixa hela resan och sedan tar oss till restauranger med oätlig mat. Björn var exemplevis tvungen att så diskret som möjligt och utan att få panik ställa ifrån sig en skål med ett stekt kycklinghuvud i. Det blev kex och mineralvatten på hotellrummet sedan istället. 

Men det var kul att se en annan stad och ni ska få se bilder! Men ikväll strular nätet (igen!) så jag får lägga upp dem en annan dag. 

Resten av veckan har vi tagit det rätt så lugnt. Vi hade planerat ett spabesök eftersom jag fick en spadag med massage i present av Björn men de had stängt på grund av nationaldagsfirande. Så det blir en annan dag. Jag inledde veckan med att handla lite nya höstkläder eftersom hösten faktiskt börjar komma nu. Om man nu kan kalla 24 grader och sol för höst… Ja, det kan man för allt är relativt. Det gäller ju sen gammalt.

ja, det här var ju inte så spännande kanske men så har vi ju faktiskt varit här en månad här nu och vardagen börjar infinna sig även i Kina.