Björn och Malin i Kina

Så här kan en helt vanlig dag som lärare vid Nanjing Forestry University se ut:

Vi vaknar lagom i tid för att slänga på oss kläder och äta en snabb frukost innan det är dags att börja dagens lektioner. Vi börjar antingen 8.00 eller 09.50 så vissa dagar har man lite tid att läsa igenom sina anteckningar och/eller de kapitel i boken som dagens lektion ska handla om.
Sedan rask promenad i 10 minuter bort till undervisningsbyggnad 5. Och där börjar den låånga vandringen upp till vanligtvis 7:e eller 8:e våningen. “Jamen finns det inte hiss?” undrar då vän av ordning. Jo, det gör det ju, 3st, men det finns också 20 000 studenter som har haft eller ska ha lektion i samma byggnad. Chanserna att komma med hissen är alltså minimala. Således har vi nu buns of steel efter trappklättring. Nåja, nästan.

Lektionerna pågår i 2 eller 3 timmar och går ut på att vi försöker få studenterna att prata och de försöker förstå vad vi försöker få dom att prata om. Oftast är det nån som fattar och då känns det bra. Ibland upprepas samma lektion två gånger samma morgon fast för olika studentgrupper.

Sedan är det dags för lunch. Ibland äter vi hemma men oftast går vi någon av de många cafeterior som finns på campus. Vi pekar oss fram när vi beställer. Kanske är det någon framför oss i kön som blivit serverad nåt som ser gott ut och då är det bara att peka på den maten. Men vi kan även beställa Chao fan, som är stekt ris med lite grönsaker och små köttbitar. Kostar 5 kr och smakar helt ok.

Efter lunch är vi oftast lediga från undervisning och går hem till lägenheten för att rätta studentuppgifter eller förbereda nästa dags lektion. Lektionerna vi har med 1orna och 2orna (alltså de som har engelska som huvudämne) är ganska lätta att förbereda eftersom vi har läroböcker i de kurserna. Det faktum att de studenterna också är lättare att få igång till att prata gör det också lättare att undervisa dom.
Masterstudenterna och doktoranderna är svårare, mycket på grund av att de inte aktivt valt att läsa engelska; de måste ha godkänt för att få ut sin examen i andra ämnen. Dessutom är de ofta upptagna på annat håll med konferenser och andra föreläsningar. Så där har vi lite större problem att hitta bra aktiviteter. Vi försöker dock att variera undervisningen så mycket som möjligt för att det ska bli roligt. Sen är de ju vuxna människor som får lov att ta eget ansvar också.

På eftermiddagen efter att nästa dags planering är gjord så händer det att vi åker till stan för att äta middag eller sitta på vårt favoritcafé Skyways. En gång när vår internetuppkoppling inte funkade här hemma satt vi och tjuvade på deras trådlösa nätverk i över 5 timmar. De har dessutom väldigt goda mackor med pålägg som smakar som hemma. Att berätta om att åka buss eller taxi till centrum är ett inlägg i sig. Men ganska ofta undrar man hur kineserna kan var så många med tanke på hur många trafikolyckor som måste inträffa hela tiden. Kinesiska trafikregler tolkas väldigt kreativt.
Fast vi äter ganska ofta middag på en restaurang ett kvarter bort, de har både pizza och pasta på menyn. Inte vad vi skulle tycka är en god pizza i Sverige, men det funkar. Ibland lagar vi mat hemma också.
Då blir det oftast wokade grönsaker och nudlar.

Vi umgås en del med våra grannar. Björn spelar fotboll med Yemi ibland och eftersom jag lider av bollrädsla passar jag på att gå långpromenader runt campus.
Vi har också lite kinesiska bekanta som vi träffar ibland. Echo och BeiBei är två tjejer som är aktiva i en engelskaklubb på campus och de var hemma hos härom kvällen och åt köttfärsås och pastaskruvar. De är jätteintresserad av att komma till Sverige och plugga, så vem vet, vi kanske fortsätter bekantskapen även efter vår tid i Kina.

Sent på kvällen går vi til sängs igen och avslutar dagen med ett piratkopierat avsnitt av någon amerikansk tv-serie på datorn. Just nu är det Six feet under som är aktuellt då jag hittade samtliga säsonger på en marknad inne i stan.

Ja, så kan det gå till en helt vanlig torsdag mittens rike.