Björn och Malin i Kina

“You can take my life, but you can never take my freedom!”

Idag har jag och Malin varit på stormarknad - Times Extra närmare bestämt. Efter en försenad frukost på KFC (vi blev trötta på vår vitt bröd/marmelad-frukost) tog vi tunnelbanan mot denna gudsförgätna affär där vi hoppades införskaffa a) mörkt bröd utan socker-smak och b) inte bara nudel-mat.

Väl inne i affären möts vi av massvis av kläder, skor och elektroniska prylar. Jag, som tänkt börja lira fotboll på plastgräset på campus, började scanna av hyllorna efter några dugliga fotbollsskor men finner nada. Malin finner massa pyttesmå kläder med stämpeln Large. De är inte särskilt stora de där kineserna.

När vi kommer fram till lampavdelningen kommer vi på att vi behöver en mysig lampa till vår matsal (istället för det lysrör taket har att erbjuda). Vi hittar en passande, pekar på den inför en av de tre halvsovande anställda intill. Hon kikar in under hyllorna för att se om lampan finns inne(!), vilket den inte gör och vi pekar på ännu en. Denna gång springer hon in i lagret och kommer ut med en äldre kvinna som vi får visa lampan för. Tillsammans går de nu tillbaka för att leta lampor. “Finns inte denna heller går vi” säger vi till varandra.

Som tur var fanns lampan och vi kan fortsätta vår shopping… eller nej, det kan man inte alls. I Kina ska man nämligen gå och betala i en avdelningsspecifik kassa först. Lampan lämnar vi hos en av kvinnorna medan vi går till kassan, betalar, får ett kvitto som vi sedan lämnar till kvinnan med lampan. Nu får vi lampan och kan lägga den i vår korg. Kvittot ska vi sen visa upp i huvudkassan.

Vi kör samma procedur med ett rosa strykjärn vi hittar. Nu fattas bara mat.

Oh’boy vad mycket konstig mat. Bilden ovan visar ett smakprov på de olika färdiglagade blandningar man kan plocka på sig. Eftersom vi inte kan nån som helst kinesiska får vi ignorera ungefär 95% av utbudet (alternativet vore en 6 timmar lång tolkningsmardröm) och istället koncentrera oss på det vi faktiskt förstår oss på - grönsaker, mörkt bröd(!), pasta, soya och annat smått och gott.

E.T never phoned home

Efter mycket om och men är vi färdiga med shoppandet, betalar framme vid kassan (sånt vi inte redan betalat) och visar sedan upp vårt kvitto ännu en gång vid utgången. Då får vi en stämpel på kvittot som är bra för något jag inte minns.

På kvällen lagar vi mat. Jag filmar.