Björn och Malin i Kina

Så, idag var då alltså dags för min och Malins första arbetsdag. 06.30 ringde klockan och efter ett par snoozes tog vi oss upp, duschade och klädde på oss våra utvalda lärarkläder för dagen - Malin i svarta långbyxor och blus, jag i nyinhandlade blåjeans och instoppad skjorta. Runt 07.45 lämnade vi huset, en kvart före lektionen med doktoranderna skulle börja.

När vi kommer in i byggnaden och ska ta hissen upp till våning 7 upptäcker vi att hisskön är… ja, bara det faktum att det faktiskt är en kö till hissen får oss att vandra upp för trapporna istället. Pulsen ökar, snart är det dags för min första lektion någonsin - och den görs för doktorander på ett kinesiskt universitet. How sick is that.

Fem minuter före start befinner vi oss utanför våra klassrum, ganska andfådda och ser på varandra.

- Nu gäller det, bebe.
- Det gör ju det.
- Lycka till.
- Lycka till.

Jag går in i mitt klassrum, och Malin går in i sitt.

När jag kommer in i klassrummet sitter det 5 personer där. “Ok, de resterande 30 kommer väl snart”, hinner jag tänka innan jag märker att killen närmast dörren blickar upp på mig från sin bok och … ja, ser han inte lite irriterad ut?

- Goooood morning! säger jag och ställer mig vid katedern.

Alla tittar frågande på mig, som om jag pratade engelska.

- This is the english class, right? säger jag och börjar ana att jag gått in i fel klassrum.

- No. Säger plötsligt en kille längst bak som verkar ha förstått min fråga.

Underbart, jag har gått fel. Tar upp mitt papper, kontrollerar numret. 50715. Går ut och tittar på dörren. 50715. Hm. Kikar in i Malins klassrum, hon står ganska tyst och gör i ordning sina papper vid katedern. Hon har ännu inte förstått vad som håller på att hända.

- Det här är inte engelska-klasserna, ropar jag så tyst jag kan från min dörrpost.

Malin går ut vid dörren vid katedern och möter mig.

- Men vafaaan. Men det är ju rätt klassrum.

- Ja, jag vet. Vänta lite…

Jag går tillbaka in i mitt klassrum och går ner till “No”-killen och håller upp mitt papper jag fått.

- I’m the new english teacher, I’m supposed to teach english here today.

Killen kikar på mitt papper och pekar sedan på några kinesiska tecken uppe till höger.

- Third week. This is second week.
- So they start next week?
- Yes. Not started yet. 

Fan vad underbart det är att vara lärare här i Kina. Kommunikationen saknar liksom nånting… typ förståelse? När jag och Malin hämtat oss från detta stora nederlag kommer vi att tänka på den konstiga kvinnan som bara upprepade “Next monday? One more time” när vi försökte kopiera papper redan på fredagen, eftersom “lektionen” började så tidigt på måndagsmorgonen. Vi förstod inte då vad hon menade, men nu… nu börjar vi förstå.

One more time, gott folk. One more time.

Fotnot: Imorgon, tisdag, tror jag att jag ska ha lektion med undergraduate-2orna, men även det kan visa sig vara en missuppfattning. Tiden får utvisa.