Björn och Malin i Kina

 Jippie!

Efter lång tids förberedelse kom så dagen då vi skulle ansöka om att få våra visum. Med intyg på avsaknad av så väl HIV som syfilis, samt viktiga anställningsbevis stegade vi in på konsulatet vid Grönsajstorget i Göteborg. Men raskt blev vi medvetna om att vi hade med en så oändlit mycket större byråkratisk apparat än vad vi kunde ana. Tydligen är den kinesiska ambassaden den enda myndighet i världen som inte emottar intyg i orginal.  Sålunda  fick vi bege oss ut i det göteborgska regnet och söka rätt på en kopiator. Det kinesiska konsulatet är nämligen även den enda myndighet i världen som inte har en kopiator redo. På Björns pappas jobb fanns som tur var en excellent kopiator varvid vi åter kunde försöka få något gjort på konsulatet.

Väl tillbaka Grönsakstorget möttes vi av demonstranter som uttryckte sitt ogillande mot Kina. Hukandes gick vi in på konsulatet och fick till slut våra papper accepterade. När vi bockande bad så allra ödmjukast om att få våra visum redan samma eftermiddag fick vi beskedet att det var omöjligt. Den barske kinesiske mannen bakom disken beodrade oss istället att sitta ner. “You wait. One hour.”

Så, efter att ha suttit ned och läst kinesisk propaganda kunde vi med lätta sinnen lämna konsulatet och bara längta efter att ordna uppehållstillståndet så snart vi kommit fram till Nanjing.