Björn och Malin i Kina

Ok, nu har vi varit i Kina i snart två dygn. Känns helt sjukt att vi faktiskt kommit hit till slut. Massvis av saker har hänt, så mycket att det känns som vi varit här i minst en vecka. Jag tänkte göra mitt bästa för att förmedla några av de intryck vi fått genom en klassisk top 5-lista (utan inbördes ordning)

5. Värmen

Fan, Kina ligger ju i Asien på en breddgrad betydligt sydligare än Sverige. Det hade åtminstone jag glömt av när jag klev av planet. En plötslig känsla av syrebrist mötte mig - och en doft av växthus. Termometern visar 32°C, men fuktmätaren har gått sönder. När jag nämnde detta för vår chef och guide Dr. Shi sa han bara “Hah, you should have been here last week. That was hot!” i klassiskt Fredrik Lindström-manér (för er som minns “tycker du det här är gotiskt? då ska du se det här”-sketchen)

4. Vår lägenhet

Dr Shi var inte sen med att berätta att han städat och gjort fint för oss i den lägenhet vi skulle få. Detta visade sig vara ett klart subjektivt uttalande - lägenheten som mötte oss var a) inte städad b) inte fin. Eller ok, nu saltade jag lite, riktigt katastrof-illa var den inte, men det låg läskiga trasor på golvet, smuts på alla golv, plastkorgar med svart klegg i botten, tvn saknade fjärrkontroll, den medföljande datorn var trasig, internet-uppgifterna var “på väg”, likaså en kvinnlig kollega som kunde förstå tvättmaskinen och varmvattnet. Tvättmaskiner i Kina är förresten inte riktigt som hemma i Sverige.

Malin - How do you adjust the temperature?
Dr. Shi - Temperature? There is no temperature!

Ook. Nämensåatt… tvättmaskin med kallvatten kan nog fungera det med, time will tell.

3. Engelska

Dr Shi kan engelska. Han är dock en på miljonen här i Nanjing. Detta skapar en hel del lustiga situationer. Ikväll till exempel, när vi åt vår gratis-middag på ett närliggande hotell (där hela läraravdelningen på skolan är stationerad i 10 våningar pga “the students needed more classrooms”). Mitt bland alla maträtter (mer om det senare) kommer jag på att det vore gott med lite soya till riset. Vi är ju ändå i Kina liksom, soya kan inte vara så svårt att få in. Jag går ödmjukt fram till en av alla servitriser i matsalen. Hon närmar sig med nervös blick.

- Ni how. Could we get some soya, please?
- *fniss, mummel*
- Soya? For the rice. Sauce. Black. Soya.

Hon går nu iväg till sina servitrispolare och jag går och sätter mig vid bordet. Till slut kommer hon och med sig har hon två andra som ska försöka sig på att förstå mig. Jag och Malin börjar nu illustrera “soya-dippning” med vårt ris och en liten tom soppa-skål. Ingen förstår. Jag smetar då in mitt pekfinger med den sötsura såsen vid kycklingen och pekar demostrativt på såsen och riset.

- Sauce.

Geniet i mig börjar även peka på en av kinesernas svarta hår och på min svarta matpinne.

- Black. Sauce.

En av de repeterar “Black” och så går de ut. Vi tycker båda att vi varit ganska tydliga och “visst såg de rätt förstående ut nu?”

Tillbaka kommer en ensam, timid äldre servitris som med darrande händer lokaliserar kycklingen på bordet och säger:

- Chicken?

Jamen, tjenare. Alla är så söta och snälla så det är svårt att bli irriterad, speciellt när vi får allt gratis och blir serverade av ett helt servitrisstall. Vi upprepar Soya ännu en gång och nu tar vi ris i våra pinnar och låtsasdoppar i en skål. Nu går det upp ett ljus och kvinnan plus andra nyfikna nytillkomna lämnar rummet igen.

Till sist kommer en ny, ännu äldre, kvinna in och med sig har hon papper och penna. Jippie! Jag skriver “soya” och sen går de iväg och kommer efter några minuter tillbaka med denna svarta, nu över-hypeade, sås. Phew.

2. Priserna

I Karlskrona kostar en 3-minuters-resa med bussen 20 kronor. Här kostar den 1 krona. Och vill du åka air condition-bussen kostar den 2 kronor. BlekingeTrafiken har en del att lära härifrån I övrigt följer priserna samma härliga mönster - jag har köpt ett par Sony-hörlurar för 20:-, ett par fina svarta fin-skor för 139:-, en rakapparat för 155:- och mat som får Willys att framstå som en Björnligan. Det ska dock tilläggas att vår lön är runt 3000:- var (boende får vi gratis), så helt fritz kan man nog inte gå loss.

1. Fotografering

Vi fick ta nya foton vid ett tillfälle (25:- styck) för att kunna ansöka om uppehållstillstånd hos polisen. Dr Shi ledde oss in i liten butik med en yngre kvinna vid en Photoshop-dator, en äldre bakom disken och en ännu äldre sovande på en stol några meter bort. Jag var först ut och fick gå in i ett blått rum tillsammans med Photoshop-tjejen, nu med en kamera. Hon säger nåt på kinesiska och Dr Shi tolkar att jag ska ta bort glasögonen eftersom de reflekteras i kameran. Fine, tänker jag, jag tar seden dit jag kommer. Samma tanke passerar mitt huvud när jag i utbyte får ett par andra glasögon utan glas i Ja, glasögon som glasögon tänker jag och sätter på mig brillorna som förvandlar mig till Napoleon Dynamite Andreasson edition.

När både jag och Malin är klara med fotograferingen får vi se live hur Photoshop-tjejen redigerar våra bilder och mitt framför ögonn på oss retuscherar bort våra finnar och annat som satt sig i ansiktet. Inte alls förnedrande. När vi är fina och helt vita i ansiktet printas fotona ut och hamnar i Dr Shis händer. När vi får de tillbaka lovar jag en publicering här på bloggen.

Priceless.